nicocogoloco.blogg.se

05:45 : vaknar av väckarklockan. Först förstår jag ingenting men efter ett par sekunder inser jag att jag är i Frankrike. Delar rum med 5 andra och försöker i mörkret sätta på mig mina kläder och går därefter upp till köket där frukosten serveras. Frukosten är lika med vitt bröd med sylt o pulver kaffe. Det är bara att tacka och ta emot. När jag är klar tänkte jag testa den nya ryggsäcken som jag fått föregående dag. Går ut i trädgården  och flyttar alla saker från den ena ryggasäcken till den andra men bestämmer mig för att orginalväskan nog var bäst ändå. Står där i gryningen och packar om väskor och plötsligt rasar bordet som jag lagt väskan på och ser att man bara har balanserat en stor plastgrej på ett par stolar. Deras version av hembygge. Det tar mig iallafall en extra 30 min att komma iväg pga ryggsäcksmöblerandet, men ger mig av  lite över 7.

puh! Är egentligen alldeles för trött för att skriva men bäst o bara få ned allt nu..

Iallafall så var det en promenad på flera timmar bara rakt upp till himmelen..kändes det som. Det var den absolut längsta och jobbigaste uppförsbacken (PYRINEERNA) jag gjort...tog ca 7 timmar. Det var bara upp upp upp i all oändlighet. Men det var bara att fortsätta, vad hade man för val liksom?! En tanke dök upp när jag hade gått i ca 3 timmar. Tänk om jag skulle ha glömt min magväska med alla mina pengar från där jag börjat. Vad hade jag gjort då?  Gått tillbaka o sen bara gett upp? Jag hade väl knappast gått hela vägen ner o sedan upp igen. Ja det var lite såna tankar som dök upp mellan varven. Det kändes nästan som att det aldrig skulle sluta gå uppåt. Till Slut började jag få ont i ena knät och psoasmuskeln i ljumsken på höger sida. Detta adderat med en lite överviktig väska i 40 graders värme uppför ett berg, det var en utmaning vill jag lova. Höjdpunkten var när jag kom fram till toppen som låg på nästan 1500m höjd o visste att nu skulle det vara nedför i en timma o sen skulle jag vara framme. Det var här jag först mötte tyskan Ulli. Hon bjöd på kakor för jag hade ingen mat eller snack med mig  o jag hade inte ätit på flera timmar. Man lär sig en väldigt massa bra knep varje dag eftersom man inte har varit förberedd på alla saker.

Äntligen framme, jag har gått från Frankrike till Spanien, och att se det här gigantiska gamla kloster till härbärge gör mig så lycklig. Jag får stå i kö med massa andra pilgrimer för att betala för rum och middag och Går upp till min säng som var översta i en våningsäng. Kläderna åkte av och direkt in i duchen. vilken lycka!!!! Det var den härligaste duchen jag tagit i hela mitt liv.

Samma man jag träffade på tåget till st.jean ser jag även här. Jag har märkt att man springer in i samma klunga med folk hela tiden vilket är väldigt mysigt och man lär känna varandra.
Sedan när klockan blir 18 får min nya spanska rumskompis med mig till kyrkan för att se på mässan. Det är jättefint men jag är så trött att ögonen knappt kan hållas öppna och dessutom kissnödig så lämnar efter en stund.

Kommer på att middagen är kl 19 och går rätt in i australiensaren Gerald jag träffade första dagen i st jean pied de port. Visar sig att han också ska på samma middag så vi slår följe dit. På vägen möter vi Tilman, en döv tysk som jag satt på samma plan på, på väg till frankrike. Jag visar honom vad jag heter på teckenspråk och han blir väldigt imponerad. På restaurangen står massor av runda färdigdukade bord och där möter vi återigen Ulli och en portugisisk kille som heter Carlos. Vi blir severas 2 förrätter, en varmrätt och yoghurt till efterrätt. Till det 2 flaskor rödvin.
Sen blev det natt och kl 22 måste alla ligga till sängs och vars tysta. .med undantag alla de som snarkar o pruttar. .
Tack gud att jag tog med öronproppar.